Eftermiddag blev till kväll på Påskbergsvallen, och i ärlighetens namn var den fotboll som under tiden utspelade sig inte alltför mycket att skriva hem om – bortsett från en bra grönvit öppningskvart på andra halvlek och ett riktigt vackert segermål med tio minuter kvar signerat Jusef Erabi. Men en nolla är en nolla, tre poäng är tre poäng och häng på dom blårandiga är häng på dom blårandiga.

Varberg fick ganska tuffa omdömen av tyckarna efter sin 0-7-förlust på Studenternas senast, med rätta. Samtidigt blev det faktiskt tre poäng i lagets senaste hemmamatch, om än mot lika formsvaga BP, och då de grönsvarta höjde sig både ett och två snäpp jämfört med raset i föregående omgång skulle Hammarbys programenliga trepoängare sitta långt inne.

Ut på den ovattnade planen, inför 1998 åskådare varav uppemot hälften tillresta grönvita, steg tre nya namn jämfört med förra matchen ut för att lira från start. Markus Karlsson, Viktor Djukanović och Shaquille Pinas var det som fick förtroendet – Martí Cifuentes hade inte velat röra om i en vinnande elva, men hade nu bland annat en inte helt kurant Simon Strand att förpassa till bänken.

Det är inte bara BoIS tabellposition och sommarfönster som ger Superettan-vibbar. Påskbergsvallens längdhoppsgropar, till synes ett mer bekymrande arena-tillkortakommande än Stora Vallas, gör det onekligen krångligt vid inkast och uppvärmning. Och i ärlighetens namn höll varken underhållningsvärdet eller spelkvaliteten beträffande första halvlek högre klass än så. Varberg-defensiven med bland andra HIF-bekante Oliver Silverholt höll ihop påfallande väl, samtidigt som Hammarby hade svårt att få fart på bollen.

Tre grönvita halvdistanschanser finns att nämna – Fredrik Hammars skott efter väggande med Karlsson kvarten in, Djukanovićs patenterade invik följt av ett högt och tippat avslut i halvlekens mitt och Mads Fengers fina träff med tio minuter till vilan som strök ribban efter touch i första täck. Resten av den halvleken glömmer vi.

Inledningen av andra var en ordentlig uppryckning. Pinas råkade visserligen träffa Mads Borchers med armen några sekunder in, vilket ledde till ett av fyra-fem tidsmässigt betydande skadeavbrott som skulle trasa sönder halvleken något och också ge långt tillägg. Men sedan kom bättre grönvita målchanser än dittills.

Adi Nalić snubblade sig ner till kortlinjen och fick på ett fint högerinlägg där Djukanović inte fick tillräcklig kraft bakom sin nick, Jusef Erabi tog sig starkt fram till vänster och nådde Karlsson med ett inspel där direktskottet fordrade en stark fotparad från David Olssons sida – och ett bra kollektivt pressarbete där Nalić vann bollen och fann Erabi med ett nytt bra inlägg men där Olsson med viss möda höll bollen på rätt sida mållinjen. Detta under de första åtta minuterna.

Intensiteten bibehölls, men inte chansproduktionen, och ungefär kvarten in började det återigen se lite hafsigt ut. Hammar hade ett skapligt läge på en andraboll där skottet blockades och Djukanović ett försök halvmetern utanför bortre stolpen, men det var väl så farligt då Ismet Lushaku sånär fann inbytte hemmaanfallaren Kristoffer Hoven i boxen. Och tiden gick; ofrånkomligen började Varberg få poängvittring.

Marcus Rafferty och Montader Madjed hade bytts in i 67:e och låg bakom Bajens och Djukanovićs två nästa chanser. Marcus fann montenegrinen, som sköt varpå Olsson lämnade en retur som Nahir sånär förvaltade. Och så gav några fina vändningar från Montader läge för Viktor som gjorde bort bevakningen, men hamnade i snäv vinkel och förpassade bollen över.

Och precis efter att Karlsson svarat för en nödvändig skottblock mot Oskar Sverrisson då Varberg ställde om, så kom Hammarbys segermål. HIF hade det svårt i uppspelsfasen denna söndag, men här klev Pinas fram med bollen och fann Besara, som sökt sig ut till vänster. Inlägget var bra, men Erabi behövde plocka fram ett riktigt kvalificerat nickavslut – och gjorde precis det. Med ryggen halvt mot mål och från ganska långt håll nådde han högre än sin försvarare och lyckades dessutom rikta bollen så pass väl att Olsson, som var på den, inte kunde stå emot.

Bajen kontrollerade och spelade av återstoden, som alltså blev nära 20 minuter även om bara hälften utgjordes av ordinarie tid, på ett bra sätt. Det kunde också ha blivit mer än en uddamålsseger. Rafferty stack in bollen mot Besara, som höfttacklades omkull i straffområdet av Hampus Zackrisson, mittbacken som här inte hade en tanke på lädret – men domarteamet friade. Madjed fick på ett rappt avslut som räddades. Och sent inbytte August Mikkelsen såg efter förarbete av Madjed och Besara i en omställning ut att vinkla dit 0-2, men bollen styrdes just utanför via försvarsben. Tre poäng, trots allt lika mycket värda som alla andra trepoängare, åkte i slutändan med hem till huvudstaden.

Nu väntar som bekant två hemmamatcher och ett bortaderby på hemmaplan. Först tar sig Hammarby an “Blåvitt” i ett klassikermöte, den 1 oktober klockan 17.30 – köp plåt här! Och denna söndag inleds såklart på Kanalplan, dit Uppsala kommer på besök klockan 13.00 – här finns dambiljetterna!

Foto: Bildbyrån