Se Hannas första HTV-intervju ovan i samband med presentationen i Bajen.

Hanna Folkesson, med Umedalens IF som moderklubb, flyttade som 16-åring till grannföreningen Umeå Södra FF. Hennes tredje seniorsäsong slutade med uppflyttning till Damallsvenskan, där Folkesson sedan blev kvar trots degraderingen 2008, då hon fick AIK som ny klubbadress. Även Solna-klubben, där Folkesson kom att ta över kaptensbindeln, flyttades ner 2010. Då stannade mittfältaren och spelade upp laget igen, men när nästa allsvenska sejour bara blev ettårig blev hemstadens storklubb Umeå IK nästa anhalt i karriären.

Även utöver flytten till UIK blev 2013 en framgångsrik säsong för Folkesson. Sedan tidigare hade hon representerat Sverige på ungdomsnivå med bland annat dussinet U23-landskamper, och i mars månad gjorde den duellstarka mittfältaren sin första A-kamp, när hon som vikarierande högerback vann sin halvlek i 1-1-mötet med Kina i Algarve Cup.

När det gäller landslagsspel har Folkesson goda meriter (48 A-landskamper) och hon deltog i stora delar av kvalet till den gångna sommarens världsmästerskap i Frankrike. Men missflytet när det gäller mästerskapen har varit påfallande. Vid två tillfällen har knäskador satt stopp för både EM- och VM-deltagande, där den sistnämnda skadan var den tyngsta då korsbandet rök i en vänskapsmatch på Tele2 Arena mot Danmark våren 2015. Den efterföljande rehabiliteringen blev dessutom så utdragen att även OS i Rio året därpå fick räknas bort, för spelaren som vid det här laget varit självskriven i "Blågult".

Återkomsten i matchspel, hösten 2016 i UIK, blev ett styrkebesked från Folkessons sida. Men säsongen slutade ju i moll för den forna dominanten; Umeå fick lämna Damallsvenskan efter 18 år. FC Rosengård blev nästa klubbadress, där hon blev en bärande balansspelare med 38 starter av 44 seriematcher under de båda säsongerna på Malmö IP, och skånskorna blev tvåa respektive trea i Damallsvenskan. Och i Holland-EM 2017 kunde Folkesson äntligen beträda innermittfältet i skarpt läge – inhopp mot Ryssland, start mot Italien och inbytt i kvartsfinalförlusten mot arrangörsnationen.

Inte undra på att Rosengård hade velat behålla Folkesson. Ett tufft ekonomiskt läge tvingade dock FCR att släppa iväg landslagsmittfältaren. Folkesson hade fortsatt höga ambitioner och i våras var Panini så säkra på hennes plats i VM att samlarkortsklassikern gjorde sitt klistermärke, men Peter Gerhardsson valde till slut andra alternativ. ”Det var små, små marginaler” konstaterade förbundskaptenen då VM-truppen presenterades i TV4.

Säsongen i Djurgården blev heller inte vad någon inblandad eller utomstående räknat med. Utöver rekryteringen av Folkesson värvade DIF bland annat VM-yttern Olivia Schough, men man fick inte ihop bitarna, utan var snubblande nära att ramla ur finrummet. Kontraktet säkrades först i slutomgången, tack vare att nästjumbon LB07 inte rådde på Göteborgs FC, och sammantaget också i och med att Folkesson framgångsrikt ryckte in som mittback i slutstriden.

”Hon har tidigare haft fantastiska säsonger och det handlar nog där om att vara skadefri”, sade C More-experten Hanna Marklund om Folkessons kontraktssituation. I likhet med flera andra tongivande spelare hade hon ettårskontrakt hos Djurgården, där det nu blir en stor ommöblering. En av de som lämnar är alltså Folkesson, som ändå blir kvar i Stockholm. Uppdraget 2020 blir att, med sina 187 allsvenska matcher under bältet, utgöra en ledande pjäs i det Hammarby som ska ta klivet upp igen.